Ferrari Testarossa

Ferrari Testarossa presenterades 1984 och fick fram till sitt produktionsår 1996 två uppdateringar i form av 512 TR och F512 M. Testarossa sägs ha börjat utvecklas i början av 80-talet, och kom att bli en rival till Porsche 959 och Lamborghini Countach. Och tillsammans med de två konkurrenterna är det en av årtiondets mer ikoniska sportbilar, med en unik design och tillverkarens klassiska V12-motor. Namnet Testarossa är en hyllning som spåras tillbaka till tillverkarens racingbil 250 Testa Rossa, vilket på italienska betyder “rött huvud”, syftandes på de rödmålade cylinderhuvudena.

Ferrari Testarossa är en tvådörrars coupé som hade sin premiär på Paris Auto Show 1984. Alla varianter hade mittmonterad motor med bakhjulsdrift, vilket gav bilen en viktfördelning på 40 % fram; 60 % bak. Den tolvcylindriga motorn på 4,9 liter gav 385 hästkrafter i den europeiska versionen. Modellen som släpptes i Nordamerika fick något mindre kraft, 375 hästkrafter. Alla modeller hade däremot en femväxlad manuell låda, och 0-100 km/h gick på cirka 5,2 sekunder (5,2 sekunder för 0-60 mph = 97 km/h), medan toppfarten hamnar på 290 km/h, samt lite lägre på andra sidan Atlanten.

Designen på Testarossa var något unikt på den tiden. Mycket tack vare de stora luftintagen på var sin sida om bilen vilka, trots att de kan tros finnas enbart i designsyfte, hade funktionell mening. Luftintagen, ofta kallade “cheese graters” (rivjärn), fångade luft till kylarna samt hjälpte bilens aerodynamik till den graden att den inte behövde någon vinge. Vad som gjorde bilens utseende populärt var även det breda bakpartiet, vilket är bredare än den mer simpla fronten. En annan speciell detalj var den enstaka backspegeln som var placerad högt upp på A-pelaren på förarens sida. Något som ändrades några år in i produktionen till en lägre mer normal placering där även passageraren fick en backspegel. Testarossa fick även en helt omarbetad interiör. Jämfört med föregångaren Ferrari Berlinetta Boxer, skapades den nya modellen med mer komfort i åtanke, och den fick bland annat även en renare och mer finslipad instrumentbräda. Bagageutrymmet förbättrades även avsevärt. Utöver den utökade kapaciteten i utrymmet under motorhuven gav Testarossa även mer förvaringsutrymme bakom sätena.

512 TR

1991 uppdaterades Testarossa till 512 TR, och produktionen höll igång till och med 1994. Den nya versionen behöll det mesta av Testarossas utseende, men med förändringar så som nya framlyktor, sidokjolar, ny grill, och mest anmärkningsvärt, omarbetat bakparti. Inuti fick bilen även ett lyft för att möta dåtidens standard. 4,9 litersmotorn fick även en uppdatering ihop med växellådan, och bland annat byttes avgassystemet ut. Resultatet blev att 512 TR fick 428 hästkrafter, och 0-100 km/h tog endast cirka 4,8 sekunder, och toppfarten steg till 313 km/h. Vitkfördelningen förbättrades även till 41 % fram och 51 % bak, vilket gav bättre handling. Ferrari 512 TR blev däremot inte lånvarig, produktionen upphörde 1994, när den sista uppdateringen på Testarossa lanserades, Ferrari F512 M.

F512 M

F512 M började produceras 1994 och gjordes endast i 501 exemplar, varav 75 med ratten på höger sidan. Detta gjorde modellen till den mest sällsynta Testarossan, i och med att ursprungsmodellen gjordes i 7 177 exemplar, och 512 TR i 2 261 st. Produktionen varade endast i två år, innan bilen ersattes av Ferrari 550. Som med den föregående uppdateringen fick F512 M ett antal förändringar som skiljde den från tidigare versioner. Bland annat ersattes pop-up strålkastarna med vanliga strålkastare, en ny oval grill tog plats, och två mindre luftintag på motorhuven ersatte det tidigare enstaka, bredare intaget. Baktill gjordes även mindre uppdateringar, inklusive nya baklyktor och ett något omarbetat nedre parti. Sidointagen och taklinjen som gav Testarossa sin häftiga profil behölls som tur var. Motor och växellåda fick sig givetvis även en uppdatering, och F512 M gav nu 440 hästkrafter. Den blev även lättare, och 0-100 km/h tiden hamnade på 4,7 sekunder, medan toppfarten och viktfördelningen förblev densamma. 313 km/h är däremot inte alls dåligt för sin tid, och Ferrari F512 M förblev den snabbaste Testarossa som någonsin har byggts.

De tre versionerna var de sista Ferrarimodellerna som använde sig av den tolvcylindriga boxermotorn, utöver tillverkarens värstingmodeller F50, Enzo och LaFerrari. Och tillsammans med sin unika design är det inte svårt att se att Ferrari Testarossa idag är en sann klassiker i bilvärlden.